Sophia Johansson

Idag ar det forsta advent, kanns ju dock inte som det nar man tittar ut genom fonstret, solen skiner, klar bla himmel och en massa fagelkvitter. Ar ju inte direkt samma julkansla man har har som man har hemma. Ingen sno och ingen kyla precis. Men daremot sa har jag sett att de har borjat satta upp tomtar och allt som hor till i affarerna. Maste erkanna att det ser valdigt konstigt ut med en massa tomtar och ljusslingor nar folket gar omkring i sommarklader.
Pa tal om tomtar sa var jag och pojkarna inne i en leksaksaffar har nere i byn igar, och dar fanns en jatte stor tomte dar inne som stod precis vid dorren. Sa nar jag satter vagnen utanfor affaren och tar barnen i varsin hand for att ga in, sa ser Emil tomten och borjar nastan grata och satter sig i vagnen igen och sager. vanta har med en sckrakslagen rost. Men givetvis sa vill Alex fortfarande in i affaren sa han drar mig i handen och det slutade med att Emil gick med pa att ga med in om han blev burren utav mig. Okejda. Nar vi handlat det vi skulle sa gar Alex fram till den stora tomten och kramar honom, och sager till Emil, den inte farlig, duktig tomten, med ett leende pa lapparna. Vilket Emil inte holl med om och blev jatte glad nar han val fick sitta i vagnen igen, han har nog aldrig suttit sa stilla och tyst som han gjorde da.